Hisnande morgonläsning

Jag läste precis en krönika i en av Umeås gratistidningar och nu sitter jag här med tårar i ögonen.
Krönikören hade skrivit ett brev till sig själv från sig själv år 2084 i vilket hon berättade om hur hennes liv och samhället såg ut 70 år framåt i tiden. Hon skrev om förändringar som skett till det bättre, om vikten av att umgås, om att medellivslängden stigit till 120 år och om snabbmatskedjornas undergång.

Jag blev rörd och sorgsen på en och samma gång när jag slogs av att jag själv kommer att vara 99 år gammal år 2084. Med andra ord kommer jag (om jag får leva så länge) att ha ett nästan 100 år långt liv att se tillbaka på. Tanken är hisnande - förtjusande och skrämmande. Vilka människor kommer att ha passerat och stannat kvar i mitt liv? Vad kommer jag att ha skrattat åt och gråtit över? Vilka fotografier kommer att pryda mina väggar och vem kommer jag att ringa och småprata med en sådan här söndag i april?

Jag slogs av att 70 år är en lång tid och samtidigt känns år 2084 inte särskilt avlägset alls.
Till viss del får jag kanske skylla min sentimentalitet på att jag inte sov mer än fem timmar i natt och på att jag värmde upp med att läsa dödsannonserna i DN.
Likväl är tanken inte annat än hisnande.

/ Signe

Jobbhelg

Igår gick jag till optikern och fick veta att min syn bara blir sämre och sämre med åren. Sådant är livet, tänkte jag och spenderade 2000 riksdaler på nya glasögon.

På kvällen kom min lilla mamma på besök. Hon uppdaterade sig på det senaste i skvallerväg (tack mormor för Se&Hör-prenumerationen) och blev bjuden på sushi.

Mycket angenäm afton som avslutades när Sannapanna med tillhörande afterwork-crew dundrade in genom dörren.

Vår vackra mamma.

Så här social är hon när det vankas helsidesreportage om Anna Anka.

Slänger in en bild på Sanna också. Bara så att ni vet att hon lever och har hälsan och att jag inte har låst in henne i städskrubben eller källarförrådet. Hon har bara ingen blogginspiration för närvarande.

Ikväll har jag jobbat kvällsjobb på Uman. Imorgon ska jag dit och jobba morgonjobb. Hade gärna avslutat denna lördag med ölande i Svängis-kollektivet men jag får nöja mig med ett avsnitt av skräpserien Vampire Diaries.

So long!

/ Signe

...och på jobbet går det också bra.

Här är lite annat som händer:

Jag har (förhoppningsvis) skrivit mitt livs sista högskoleprov. Gud ske pris!

I sommar blir det stugan, distansplugg och INGET hotellslavande för min del (!).

Världens kanske sötaste kattunge blir min och Jannices i juni.

Det är vår och kärlek i luften för nästan alla som jag känner. Det tycker jag är fabilicious.

I augusti ska jag besöka Asien.

Till hösten blir jag särbo med Sannapannan och sambo med Jannicen.

Vi längtar jättemycket efter Vicki som reser jorden runt.

Sockerdetox pågår hemma hos oss på Kungsgatan.

Och solen skiner nästan varje dag på den nya terassen som de byggt på universitetet.

/ Signe

Update

Högskoleprovet var avklarat, Elin var i stan, Tres ställde till med fest. Så här glad blev Sanna.

Tres hade införskaffat mycket festligt förfestspel.

Mia och Jannice lekte 'Arga leken'.

Som sagt.

Dagis-Jocke var också med.

Erikan också.

Jenny och Sandra var kvällens krambjörnar.

En vecka senare blev det fest hos oss. Sanna hade laddat om.

Och så var det det där med att knyta slipsknutar...

Jag övade in några nya foto-poser.

Johnny och Mia blev framröstade till kvällens par.

Jannice satt på sin plats.

Och Erika var glittrig.

'Casino' var temat för kvällen.

Vi premiär-grillade hemma hos Svängisarna.

Det var kallt men gott.

Vissa drack öl och var så här lyckliga.

Andra drack läsk och var lika glada för det.

Jannice och jag promenerade trots hagel och askmoln.

Och jag valde min bästa outfit.

Until further notice!

/ Signe

Fjällen

Jag spenderade påskhelgen i fjällvärlden med Jannice och några andra filurer ur Perssonklanen.

Där var bländande vitt och ljuvligt 'stugaktigt'.

Vi åkte pulka, lapade sol, läste böcker, lagade mat på elden, letade påskägg, körde skoter, fiskade, byggde kojor, lekte i snön och hämtade vatten ur en iskall källa.

Så här såg det ut.

Nu; tillbaka till verkligheten.

Vilket denna vecka innebär högskoleprov, seminarier och jobb för min del.

/ Signe

Ljuva vårvinter

Idag var en sådan där dag när det helt enkelt är förbjudet att sitta inomhus.

Nollgradigt och en sol som stod högt på en molnfri himmel.

Vi tog med oss Erikan och Jannicen på utflykt vid Nydalasjön.

Där var det liksom både kallt och varmt.

Och väldigt mycket snö.

Nu beger vi oss till Äschbåda för att träffa mamma som äntligen kommit hem.

/ Sanna och Signe

Mamma

Idag saknar jag min lilla mamma som är långt borta i fjärran land.

Det är konstigt att inte prata med henne varje kväll, att hon inte ringer mig idag och frågar om jag vill komma hem på söndagmiddag och titta på 'Vad blir det för mat' på TV.

Det gör hon inte därför att hon är i Guatemala och hjälper till att rädda världen. Det tycker jag är ganska tufft.

Inte många har en sådan mamma som vi och jag är så stolt över henne.

Men nu får hon faktiskt komma hem snart.

/ Signe

Soon

Mmmm... soooova... säng... nu, tack.


Tick tack. Tick tack.



Tick.




Tack.

Fredag idag

Godmorgon! Eftersom jag jobbar natt nu i veckan har jag varit vaken i sisådär en timme nu. Har käkat lite frukost och sedan sopat bort snörester från balkongen samt satt om ett par blommor. Eller ja, egentligen är väl blomma fel ord om min tvåmetersfikus. Vårit värre! Nu ska jag ta mig en liten promenad ute i plusgraderna och lapa lite sol innan den går ner.

See ya!

/Sanna

Tips

Sjukt bra film. Se, se, se!

/Sanna

Rast och ro

Väl medveten om att jag är tidigt ute konstaterar jag hur livet faktiskt återvänder när det blir vår. Allting verkar mycket lättare, luftigare, mera genomskinligt.
Den här våren känns dock luftig på ett stillsamt vis.
Läste det som Sanna skrev här nedan och blev både glad och ledsen. Min Sannapanna ska vandra runt i Indien och flytta söderöver för att börja nytt kapitel. Det betyder att hon inte ska bo med mig på Kungsgatan mer och jag får en liten klump i bröstet när jag tänker på det. Men vart hon än tar vägen så kommer jag att hitta henne och hälsa på oftare än hon önskar.
Jag slogs också av hur lite jag själv faktiskt längtar efter äventyr och nya platser just nu.
Det låter enormt tråkigt men jag känner mig så tillfreds med tillvaron.
Jag vill bara åka till Jannices fjällstuga och leka i snön, sitta på biblioteket och skriva, gå till Beteendevetarhuset och träffa kloka människor. Jag vill vara i stugan hela sommaren och gräva i grönsakslandet med mamma, ordna grillfester med vännerna och inte jobba på hotell. Jag vill sova länge och tätt intill, skratta så att jag får ont i magen och föra långa samtal.
Allt som kretsar kring rekreation, kärlek och djup lockar mig inför år 2010.
Och det kunde inte kännas mera rätt.

/ Signe

Sol i sinne - brun inne /Kram Rudolf

Vädret idag har inte varit roligt; grått och slaskigt och med ett stänk av snöblandat regn. Happy times! Jag längtar mer än någonsin efter Indienresan nu.. Gjorde slag i saken och cyklade (läs slirade i slasket) till Suntan och solade lite - och helt sjukt vad lite ljus och värme gjorde för humöret! :) Inte konstigt att man varit less och oinspirerad på sistone när allt man sett de senaste månaderna varit mörker och oändliga snömassor. Men när jag stod där i värmen så kändes sommaren faktiskt inte så långt borta. Inte så långt bort från gröna gräsmattor, glass på apberget, rosévin på någon uteservering i solen.. Mh-mm! Snön håller på att smälta bort här i stan och våren har tagit ett litet steg närmare. Och om bara en och en halv månad befinner jag mig på andra sidan jordklotet och ser förhoppningsvis solen varje dag. Can't wait!

/Sanna

Nattsnack

Klockan börjar närma sig morgon så smått och snart är det dags för mig och min kära kollega att gå hem och sova. Det har varit en lugn natt här på Fallet. Allt är liksom stilla. Jag har sett en fantastiskt underligt bra film (ja, fransk) och fått tid att grubbla på både det ena och det andra.
Det är så många beslut som måste tas nu framöver. Så mycket som måste planeras och tänkas ut. Tiden på det här bygget börjar närma sig sitt slut och det är dags att vända blad för ett nytt kapitel. Jag undrar och funderar. När jag tänker på det kan jag egentligen hamna varsomhelst i höst. Det känns på ett lite vemodigt sätt rätt befriande. Och skrämmande på samma gång. Tanken på att jag inte vet var jag bor i höst är inte särskilt lugnande, men å andra sidan så har jag fått nog av den varan de senaste åren. Lugn alltså. Lugn och trygghet. Jag tror jag behöver lite mer utmaningar i livet. Allt har blivit rätt tryggt och bekvämt och ibland ganska förutsägbart. Inget fel i det egentligen, var antagligen exakt vad jag behövde för ett tag sedan, men den rastlösa människan i mig börjar göra sig påmind nu. Jag vill flytta till en annan stad, lära mig mer saker, träffa fler människor. Jag vill ägna mig åt någonting som verkligen och innerligt intresserar mig. Det handlar bara om att bestämma sig. Och våga.

Ja, ni får ursäkta mitt djupa varituppehelanattenbabbel. Men det är så det är. Nu - frukost!


/Sanna

Stolt plugghäst

Jag har alltid varit en riktig plugghäst. Till och med när jag var sanslöst skoltrött och levde rövare på gymnasiet så tyckte jag innerst inne om att gå i skolan.
Jag tycker om att lära mig saker, att pressa in ny information, att gå till biblioteket, att skriva uppsatser. Att diskutera, formulera och debattera.
Den här senaste veckan har jag blivit påmind om detta. Och om att jag är på rätt väg.
Och jag tycker om att hänga i Beteendevetarhuset.

Ikväll var planen att 'get a grip' och komma iväg och träna. Jag sitter för tillfället hemma hos Jannice med ett glas rödvin i handen.
Saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig.

/ Signe