Väl medveten om att jag är tidigt ute konstaterar jag hur livet faktiskt återvänder när det blir vår. Allting verkar mycket lättare, luftigare, mera genomskinligt.
Den här våren känns dock luftig på ett stillsamt vis.
Läste det som Sanna skrev här nedan och blev både glad och ledsen. Min Sannapanna ska vandra runt i Indien och flytta söderöver för att börja nytt kapitel. Det betyder att hon inte ska bo med mig på Kungsgatan mer och jag får en liten klump i bröstet när jag tänker på det. Men vart hon än tar vägen så kommer jag att hitta henne och hälsa på oftare än hon önskar.
Jag slogs också av hur lite jag själv faktiskt längtar efter äventyr och nya platser just nu.
Det låter enormt tråkigt men jag känner mig så tillfreds med tillvaron.
Jag vill bara åka till Jannices fjällstuga och leka i snön, sitta på biblioteket och skriva, gå till Beteendevetarhuset och träffa kloka människor. Jag vill vara i stugan hela sommaren och gräva i grönsakslandet med mamma, ordna grillfester med vännerna och inte jobba på hotell. Jag vill sova länge och tätt intill, skratta så att jag får ont i magen och föra långa samtal.
Allt som kretsar kring rekreation, kärlek och djup lockar mig inför år 2010.
Och det kunde inte kännas mera rätt.
/ Signe
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar