Idag har jag jobbat mitt första förmiddagspass sedan i slutet på maj. Inte.Att.Leka.Med. Tröttheten, jag säger bara tröttheten! Det är ett hårt liv. Naturligtvis blev jag tvungen att jobba över 35 min också, bara för att Gud älskar mig så mycket. Eftersom jag inte var taggad på att gå hem efter jobbet (läs; skulle somnat direkt på soffan) gick jag en tur på stan. Tittade in till Signe på Uman men det var så mycket gäster att jag tillslut gav upp mina ihärdiga försök att berätta om min otroliga dag och gick ut i friska luften igen. Ringde ner Tres som villigt gjorde mig sällskap över lite isté på Waynes uteservering och följde mig för att köpa en ny bok (har bara läst om gammalt skräp på senaste tiden, dags för nytt och fräscht!). Efter det blev vi hungriga och gick och köpte nygrillad kyckling i charken på Konsum och svängde ihop fetaost-sallad till hemma hos oss. Mycket gott och närande, I tell u. Sedan blev det kajen en stund där det var gammaldans och solnedgång innan jag trampade hemåt igen då mina ögonlock höll på att falla ihop av sig själva. Utan hjälp - kan ni tänka er!
Och nu sitter jag här. Tröttare än trötter och funderar starkt på att gå och lägga mig. Hur skönt skulle inte det vara? Hmm.. mycket lockad. Ska ju trots allt jobba 07-19 imorgon med allt vad det innebär.
Hämtade ut litet paket från H&M idag också så nu har jag i alla fall något fint att ha på mig imorgon! Jäj!
/Sanna
den brännande tröttheten är en del av ett hektiskt liv... :D
SvaraRadera