Ikväll sitter jag och funderar lite över saker och ting. Signe är i stugan och lever glada dagar och jag måste stanna i stan eftersom jobbet kallar imorgon. Lätt surt, men eftersom vädret kunde vara bättre kommer jag nog att överleva.
Hittade några gamla mobilbilder från min förra lägenhet och började tänka tillbaka lite grand. Idag känns det som en sjuk jäkla dröm; som om det aldrig ens inträffat. Jag försöker föreställa mig känslan jag hade när det hände, när jag bodde där högst upp i huset på Geografigränd 2F men det går liksom inte. Det blir ungefär samma sak som att försöka föreställa sig att universum är oändligt. Man blir bara förvirrad i skallen. Och lite sorgsen. Det var trots allt min första egna lilla lägenhet.
Hittade några gamla mobilbilder från min förra lägenhet och började tänka tillbaka lite grand. Idag känns det som en sjuk jäkla dröm; som om det aldrig ens inträffat. Jag försöker föreställa mig känslan jag hade när det hände, när jag bodde där högst upp i huset på Geografigränd 2F men det går liksom inte. Det blir ungefär samma sak som att försöka föreställa sig att universum är oändligt. Man blir bara förvirrad i skallen. Och lite sorgsen. Det var trots allt min första egna lilla lägenhet.
Tack och lov att allt löste sig så himla bra tillslut.
/Sanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar