Jag måste bara berätta om vad jag drömde inatt. Jag vet att sånt är skittrist att höra på, men jag måste helt enkelt för jag har aldrig drömt något så otäckt i hela mitt liv.
Det börjar med att jag och någon av mina tjejpolare (vem det var har jag glömt, men säg Tres) hade börjat på någon form av skola/instution. Vi bodde och pluggade där och fick en massa uppgifter att klara av eftersom; typ hitta den här texten i där boken, gå till det där rummet och skriv prov osv. Vi var hela tiden två och två och jag och Tres tror jag klarade oss ganska bra. Tillslut fick vi i uppgift (jag minns inte riktigt hur vi fick instruktionerna dock) att gå in i ett rum som låg i källaren och ta hand om två lik. Alla skulle göra det och hade varsitt rum efter varandra i en lång korridor. Jag minns att jag kände mig lite obehaglig till mods när vi fick veta vad vi skulle göra, men det var samtidigt så självklart att jag inte reagerade mer på det. Tres tog det lugnt och var nästan peppad (typ tävlingsgalning). När vi kom in i rummet såg vi två kroppar under stora vita lakan som låg direkt på golvet. Men det visade sig att det inte var några lik utan väldigt sjuka människor som vi skulle ta livet av. Så man blev av med dem liksom. Tres gestalt var en jättelång och stor kvinna och hennes blålila armar och ben stack halvt ut under lakanet och skakade typ som i frossa. Mitt lakan skakade också och när jag drog bort lakanet låg det två jättesjuka barn i två-årsåldern där och vred sig. Vi skulle ta varsin spruta med något dödligt medel och sticka dem i armen med, och Tres var först och grabbade bekymmerslöst tag i sitt 'lik'. Men när hon tog tag i kvinnans arm högg hon plötsligt Tres med den andra och började stöna och skaka ännu värre. Jag tog tag i ett av barnens armar och försökte sikta med sprutan men då högg han/hon tag i min arm på samma sätt (han/hon var så sjukt stark) och skrek och skrek och liksom gurglade. Jag bara stirrade på blodådrorna som syntes jättetydligt eftersom de var så bleka och försökte sikta och samtidigt trycka ner barnet med hela min kroppstyngd. Bakom mig vrålade kvinnan högre och högre och jag minns att jag tänkte att de faktiskt skulle kunna döda oss.
Sen vaknade jag, alldeles kallsvettig och livrädd. Jag har aldrig vaknat mitt i natten och varit så rädd någon gång i mitt liv tror jag. Det kändes verkligen som om det hade hänt. Tog minst en timme innan jag kunde somna om. Med lampan tänd.
Ja, you can say it. Jag är officiellt störd.
/Sanna
Det börjar med att jag och någon av mina tjejpolare (vem det var har jag glömt, men säg Tres) hade börjat på någon form av skola/instution. Vi bodde och pluggade där och fick en massa uppgifter att klara av eftersom; typ hitta den här texten i där boken, gå till det där rummet och skriv prov osv. Vi var hela tiden två och två och jag och Tres tror jag klarade oss ganska bra. Tillslut fick vi i uppgift (jag minns inte riktigt hur vi fick instruktionerna dock) att gå in i ett rum som låg i källaren och ta hand om två lik. Alla skulle göra det och hade varsitt rum efter varandra i en lång korridor. Jag minns att jag kände mig lite obehaglig till mods när vi fick veta vad vi skulle göra, men det var samtidigt så självklart att jag inte reagerade mer på det. Tres tog det lugnt och var nästan peppad (typ tävlingsgalning). När vi kom in i rummet såg vi två kroppar under stora vita lakan som låg direkt på golvet. Men det visade sig att det inte var några lik utan väldigt sjuka människor som vi skulle ta livet av. Så man blev av med dem liksom. Tres gestalt var en jättelång och stor kvinna och hennes blålila armar och ben stack halvt ut under lakanet och skakade typ som i frossa. Mitt lakan skakade också och när jag drog bort lakanet låg det två jättesjuka barn i två-årsåldern där och vred sig. Vi skulle ta varsin spruta med något dödligt medel och sticka dem i armen med, och Tres var först och grabbade bekymmerslöst tag i sitt 'lik'. Men när hon tog tag i kvinnans arm högg hon plötsligt Tres med den andra och började stöna och skaka ännu värre. Jag tog tag i ett av barnens armar och försökte sikta med sprutan men då högg han/hon tag i min arm på samma sätt (han/hon var så sjukt stark) och skrek och skrek och liksom gurglade. Jag bara stirrade på blodådrorna som syntes jättetydligt eftersom de var så bleka och försökte sikta och samtidigt trycka ner barnet med hela min kroppstyngd. Bakom mig vrålade kvinnan högre och högre och jag minns att jag tänkte att de faktiskt skulle kunna döda oss.
Sen vaknade jag, alldeles kallsvettig och livrädd. Jag har aldrig vaknat mitt i natten och varit så rädd någon gång i mitt liv tror jag. Det kändes verkligen som om det hade hänt. Tog minst en timme innan jag kunde somna om. Med lampan tänd.
Ja, you can say it. Jag är officiellt störd.
/Sanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar